Om Susanne

Helhet –
från yttre till inre värden

Susanne ser ut över havet

Mitt yrkesliv har präglats av ansvarstagande, struktur och omsorg om vår planet, och oss som bor här. Som ingenjör har jag arbetat med hållbar samhällsutveckling under trettio år, både som konsult och inom offentlig sektor.

Min drivkraft har alltid varit hållbarhet, men med tiden har det sociala perspektivet av hållbarhet vuxit sig allt starkare. Personliga erfarenheter av sorg och förlust lade grunden för en ny yrkesinriktning — borgerliga begravningar och sorgbearbetning.

Jag drivs av att stärka människor i svåra skeden. Jag vill också bidra aktivt till ett samhälle där tankar och samtal om döden inte är tabu. Lyhördhet, omtanke och hållbarhet är mitt sätt att lyfta fram döden som en naturlig och viktig del av livet.

Välkommen att ta del av min personliga resa.

Vikten av ceremonier

För 15 år sedan förlorade jag min vän Magnus i en tragisk olycka. Han hade lämnat Svenska kyrkan, något som fortfarande var relativt ovanligt. Det gjorde att familjen kände osäkerhet: kunde de ändå välja en kyrklig begravning?

Jag påmindes om ett samtal Magnus och jag haft om just kyrkan. Han berättade då att han, trots sitt val, uppskattade kyrkans förmåga att skapa värdiga och genomtänkta ceremonier kring livets stora skeenden – födelse, äktenskap och död. Som gäst på begravningen – som hölls i kyrkan –  väcktes min insikt om ceremonins betydelse och den roll den spelar. När livet förändras behöver vi ett sammanhang som markerar övergången.

Teckning i sand

Stödet i ”tillsammans”

Året efter Magnus olycka förlorade jag helt oväntat min dåvarande svärfar, mina barns farfar. Han var troende katolik i Québec, Kanada, och hans begravning blev en omvälvande upplevelse.

Redan dagen före begravningen ordnades en mottagning hos begravningsbyrån. Som närmast anhöriga mötte vi släkt, vänner och bekanta, som i en strid ström kom och tog farväl. Vänner till min dåvarande man och hans bror tog ledigt från jobbet för att titta förbi, tillsammans med sina respektive.

Långt ifrån alla hade stått svärfar nära – de kom för vår skull. Denna omsorg och kraft gjorde starkt intryck på mig. Jag lovade mig själv att ”gå på alla begravningar jag kan” – för att närvaro spelar roll. Att stödja de anhöriga i deras sorg är en av de viktigaste handlingar vi kan bidra med.

Trösten i det personliga

Tio år senare kom döden mig nära igen, men den här gången var den väntad. Jag förlorade min man, Fredrik, i cancer. Hans enda önskemål inför begravningen var att den skulle vara borgerlig. När det blev dags planerade jag och hans döttrar tillsammans – en borgerlig ceremoni, en öppen minnesstund och en avslutande fest för de närmaste. Det blev förstås ingen lätt dag – men desto mer meningsfull och minnesvärd. Ett farväl vi bär med oss livet ut.

Tiden efteråt präglades av praktiska göromål, samtidigt som jag försökte bearbeta allt som hänt. Jag var förlamande trött.  Programmet för Sorgbearbetning™ väckte hopp att få kraften tillbaka, och jag anmälde mig. Effekten var inte omedelbar, men programmet skänkte mig en stark inre ro. När jag förstod vad försoning kan innebära övergick min sorg i en ny, lättare fas. Vid sidan om saknaden fördjupades tacksamheten över allt det fina Fredrik och jag hade delat.

Varje förlust och varje sorg är unik

Jag har mött sorgen i många skepnader – som vän, som anhörig och som partner. Varje förlust har gett mig nya insikter: hur mycket ceremonier kan betyda, kraften i att dela sorgen med andra och den tröst som finns i det personliga avskedet. I det personliga ryms också det egna sorgearbetet – processen att läka sorgen för att åter kunna leva livet fullt ut.

Erfarenheterna har lärt mig att det inte finns en väg genom förlust och sorg. Varje tillfälle är unikt utifrån sitt sammanhang och varje människas livshistoria och upplevelser.

Träd i motljus med bänk under

Utbildning och certifiering

Jag har genomgått följande utbildningar:

  • Designing a Healing Funeral (fritt översatt ”Att utforma en läkande begravning”), kurs hos the Centre for Sacred Deathcare, Kanada
  • Sorgbearbetning – hjälpa andra,
    certifieringskurs hos Svenska institutet för sorgbearbetning (pågående)


Så knyter jag ihop hållbarhetssäcken

Uttrycket ”en sund själ i en sund kropp” påminner om vikten av att se till helheten. Det ena utgör en förutsättning för det andra, och tvärtom. På samma sätt ser jag förmågan att hantera livets svårigheter som en central förutsättning för hållbar utveckling. Tre av FNs globala hållbarhetsmål är mest relevanta och påverkbara i den verksamhet jag driver.

Logotyp SDG 3

Att driva eget ger mig utrymme att använda min kunskap och kompetens på ett sätt som känns meningsfullt, att växa i mina uppdrag och att skapa en tillvaro som är hållbar för mig.

Min verksamhet – att på ett respektfullt sätt göra livets svåra stunder lättare – bidrar i förlängningen till god hälsa och välbefinnande hos många.

Logotyp SDG 11

Jag tar hänsyn till hållbarhet i kundrelationer, arbetssätt och leverantörsval. I mina uppdrag söker jag aktörer som delar mina värderingar om omtanke, helhet och kvalitet.

Jag strävar efter att resa fossilfritt. Jag försöker planera längre resor så att jag kan resa kollektivt, och kompletterar med att ta mig fram till fots eller med cykel.

Logotyp SDG 16

Ökad förståelse för döden och sorg hjälper oss att möta varandra som jämlikar, utan att sudda ut våra olikheter.

Jag prioriterar tillitsfulla relationer i alla samarbeten. Det ska vara enkelt att få kontakt och offerter, avtal och fakturor ska vara lätta att förstå. Uppdrag från organisationer vars värderingar inte ligger i linje med mina avstår jag från.